Platsen Gud glömde

Idag lämnar vi Bundaberg, platsen som Gud glömde.

Dock trivs vi med italeienarna, koreanen och finskan. Men mot nya äventyr!





Chao!!

//Elina


Svart och guld

För att kunna stanna här på andra sidan och se till att pengarna inte rinner iväg lever vi väl ungefär som fattiga studenter. Veckans fynd presenteras av Black & Gold, B-produkter ungefär som Coop Extras . Billigt och bra helt OK.


Såhär ser i princip hela kylen ut



Vår gata och vår bakgård här i Bundaberg


Viktor förresten! Jag hittade en stor död tusenfoting när jag städade här om dagen, kanske var det den du pratade om :)

//Elina


Två veckor i Bundaberg blev två dagar i helvetet

25 cent per meter, inte ens två kronor, värt.

Envisa som vi var så skulle jag och Adam såklart hit och jobba på en potatisfarm, även om alla våra nyfunna vänner varnade oss och sa att vi bara kommer ångra oss. Glada och förväntansfulla åkte vi hit (9 timmar i buss) och fann ett rent slavjobb... Jag tar det från början.

Vi kommer till farmen 06.00 på måndag morgon och får veta att vi ska rensa ogräs i potatislandet (vi trodde att vi skulle plocka potatis) heeeela dan. Som grädde på moset får vi veta att vi inte alls får timlön som vi trodde, utan att vi får betalt per meter vi rensar. Mer exakt 25 cent/meter. Detta innebär att om vi ens ska tjäna 10 dollar/timmen (70 kronor) måste vi alltså rensa 40 meter i timmen vilket snabbt visade sig vara omöjligt. Efter cirka två timmar börjar dessutom ryggen, axlarna och knäna värka, den 40 gradiga solen bränner mot huden, det är helt vindstilla och fingrarna blir snabbt sönderslitna av den torra och steniga jorden. Sen, när klockan blir lunchdax, är vattnet man tagit med sig varmt och det enda man har att äta är lite tonfisk och nötter. Man försöker svalka sig men får panik av värmen och vet bokstavligt talat inte vart man ska ta vägen.

När man kommer hem helt slut och färdig ser man ut som en lortgris och snart slås man av tanken att man ska upp precis lika tidigt imorgon för att göra exakt samma sak igen... Det finns inte ord att beskriva hur mentalt påfrestande det är för att inte tala om den fysiska biten.



Nåväl, detta var måndag och vi gjorde samma sak igår, tisdag. Gårdagen gav oss cirka 400 kronor för 9 timmars arbete så vi bestämde oss för att sluta helt och åka vidare, bort härifårn. För att locka oss att stanna när vi berättade detta så ringde dom och sa att vi får börja med potatisplockningen idag (125 kr/timmen) så det blev inte att åka... Jag har på toppen av allt blivit sjuk och vågar inte ge mig ut för att jobba, men vi får se vad Adam säger som är ute och sliter i hettan nu.

Jo och rubriken. Vi tänkte som stanna här två veckor för att jobba, men så blir det knappast. Kanske pottisplockning veckan ut. Kanske.


Men sen är det ju så att vi fortfarande är i Australien (WOOOOHOOOO) och det finns masser att vara glad över! Så nu slutar jag deppa och kurerar järnet! Ingen höjdare att vara sjuk i detta heta land.

Puss och kram! <3

/Elina


RSS 2.0