Två veckor i Bundaberg blev två dagar i helvetet

25 cent per meter, inte ens två kronor, värt.

Envisa som vi var så skulle jag och Adam såklart hit och jobba på en potatisfarm, även om alla våra nyfunna vänner varnade oss och sa att vi bara kommer ångra oss. Glada och förväntansfulla åkte vi hit (9 timmar i buss) och fann ett rent slavjobb... Jag tar det från början.

Vi kommer till farmen 06.00 på måndag morgon och får veta att vi ska rensa ogräs i potatislandet (vi trodde att vi skulle plocka potatis) heeeela dan. Som grädde på moset får vi veta att vi inte alls får timlön som vi trodde, utan att vi får betalt per meter vi rensar. Mer exakt 25 cent/meter. Detta innebär att om vi ens ska tjäna 10 dollar/timmen (70 kronor) måste vi alltså rensa 40 meter i timmen vilket snabbt visade sig vara omöjligt. Efter cirka två timmar börjar dessutom ryggen, axlarna och knäna värka, den 40 gradiga solen bränner mot huden, det är helt vindstilla och fingrarna blir snabbt sönderslitna av den torra och steniga jorden. Sen, när klockan blir lunchdax, är vattnet man tagit med sig varmt och det enda man har att äta är lite tonfisk och nötter. Man försöker svalka sig men får panik av värmen och vet bokstavligt talat inte vart man ska ta vägen.

När man kommer hem helt slut och färdig ser man ut som en lortgris och snart slås man av tanken att man ska upp precis lika tidigt imorgon för att göra exakt samma sak igen... Det finns inte ord att beskriva hur mentalt påfrestande det är för att inte tala om den fysiska biten.



Nåväl, detta var måndag och vi gjorde samma sak igår, tisdag. Gårdagen gav oss cirka 400 kronor för 9 timmars arbete så vi bestämde oss för att sluta helt och åka vidare, bort härifårn. För att locka oss att stanna när vi berättade detta så ringde dom och sa att vi får börja med potatisplockningen idag (125 kr/timmen) så det blev inte att åka... Jag har på toppen av allt blivit sjuk och vågar inte ge mig ut för att jobba, men vi får se vad Adam säger som är ute och sliter i hettan nu.

Jo och rubriken. Vi tänkte som stanna här två veckor för att jobba, men så blir det knappast. Kanske pottisplockning veckan ut. Kanske.


Men sen är det ju så att vi fortfarande är i Australien (WOOOOHOOOO) och det finns masser att vara glad över! Så nu slutar jag deppa och kurerar järnet! Ingen höjdare att vara sjuk i detta heta land.

Puss och kram! <3

/Elina


Kommentarer
Postat av: Hanna från Malmöööö

Hej nordbor! Tänk att jag hittade hit till er blogg :D Hur är det med er? Vart har ni tagit er nu? Hoppas ni inte är allt för deppiga efter de slitsamma dagarna på Pitts...



Kram / Hanna :)

2012-02-16 @ 10:22:36
Postat av: Elina & Adam

Hey Hannaaaaa!! Vi har det bra, vi anlande precis Town Of 1770/ Agnes Water, riktigt gott! Vi hittade dessutom ett supermysigt hostel sa om ni blir less pa farmlivet KOM HIT :D Nejda, deppiga kan vi ju inte vara har i Australien!

2012-02-17 @ 01:48:01
Postat av: Lotte

ni var ju inte riktigt kloka som prövade pa att jobba pa farm.. it`s hell on earth! Men nu ar ni ju en erfarenhet klokare :-) Njut av OZ!

2012-02-18 @ 11:07:50
Postat av: Adam

Haha ja här snackar vi erfarenhet!

Börjar ha återhämtat oss, så nu njuter vi fullt ut igen!

2012-02-20 @ 05:54:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0